När man vill gröpa ur sina ögon och banka huvudet skithårt mot en stenvägg.

Jag har inget tålamod alls. Jag har världens kortaste stubin. Jag lider av en lightversion borderline. Jag kan öppna en dörr skitglad och kliva igenom den skitarg. Det är så jag funkar.

När jag vaknar på morgonen och är glad blir jag förvånad. Sen när jag kommer på ett kalasbra skämt blir jag ännu gladare, för skämt är lite min melodi. Men sen. Sen går det på tre sekunder så har någon fått ner mitt humör. Och då går jag runt här och svär, spottar och slänger i dörrar. Jag muttrar och jag påbörjar elaka försvar som jag sedan raderar tack och lov.

Jag är så tjurig att håren krullar sig på armarna.

Men. På mindre än en minut är det oftast förbi. (beroende lite på vad det är)

Så. Nu ska jag laga frukost och sen åka till jobbet.

Hejdå.