Min son.

När jag tänker just så. "min son". Det känns så himla overkligt. Så himla underbart. Men mest overkligt. Och pirrigt.

När kroppen säger ifrån

Då är det bara att lyda. Vilket jag i vanliga fall inte brukar så värst men nu är det pga någon annan och ja, då får en helt enkelt bara göra det. Äckligt var det, det snurrade i huvudet och jag visste inte om jag skulle svimma eller kräkas. Fick sitta ner en liten stund men bestämde sen att det var bäst att åka hem.

På tal om nåt helt annat. Vill bara säga hur mycket ni betyder för mig. Ni som läser. Alla tre. Såna fantastiska människor som förtjänar så himla mycket bra. Önskar jag kunde ta er smärta när den drabbar er men jag finns iaf här när ni behöver mig. Alltid.

Min längt-lista.

Har varit väldigt negativt här ett tag så jag tänkte lysa upp det lite med en lista på vad jag längtar efter:
28 sept- häng med A!!
30 sept- får se bebis igen. WOHO!
4 okt- åka till Ullared och sen Borås i en hel helg!
22 dec- får förhoppningsvis sluta jobba.
23 dec- fira jul med syster och hennes dotter samt fira lite jul med sambons familj.
22 feb- föda ut en unge!

Ja, föddatumet kan ju komma att ändra sig. Och mer saker finns det att se framemot som inte är datum-satta. Men lite glatt i tillvaron i varje fall! Nu ska jag äta en macka innan sambon kommer hem. (för sen ska vi med tv-leverans till vänskapsvägen. Den finaste vägen)

Tänk på vikten!

Idag sa jag till en kollega att jag är beroende av att äta ca 2 snickers om dan. Beroende är jag förvisso inte, men jag äter det om det finns nära till hands. Hon utbrast: Men oj! Det är ju inte bra!!!!!
Då svarade jag att jag faktiskt bara gått upp 4 kilo hittills och då var det inte så mycket mer med det. Vi fortsatte prata lite om hennes diet och jag sa att jag tycker det verkar skit att det bara ska säljas in en massa dieter överallt och då slänger hon ur sig: Kom ihåg det när du har fött när du måste gå ner alla kilon.

Tack skaru ha. Ja, bäst jag tänker på vikten nu!!!!!

Igår var ingen rolig dag.

Ibland tar bara all energi slut och all ilska förvandlas till gråt. Det var varit en jobbig vecka rent psykiskt. Jag fick inte gå ner i arbetstid, jag har fått höra allt om kollegans partners graviditet, jag har fått höra av 2 personer att trötthet tillhör och att det bara kommer bli värre, en sambo som är ute och dricker öl, en kompis som får snaska i sig goda ostar osv i all oändlighet. Så jag la upp en bild på gårdagens middag. Gravad lax med potatis och kall sås till. Hur gott som helst. Tills förmaningarna ramlade in. "spotta ut laxen" "barnmorskan säger att man ska undvika lax".

Jag vet, och jag upprepar; VET, att det görs av välmening. Det är inget ont bakom osv MEN jag kollar upp vad jag får äta och inte. Jag är noggrann med sånt jag tvekar om. Jag är inte ansvarslös. Jag bryr mig om min bebis i magen. Så först blev jag arg. Ja, jag blev vansinnig. Det enda jag ville var att få äta min jävla lax i lugn och ro. Men icke. Så det dåliga samvetet sköljde över mig. Och jag grät. Och grät och grät och grät och grät. Det fanns inget slut. Jag kände mig både arg, ledsen och uppgiven. Och som en dålig soon-to-be mamma.

Det värsta är att jag vet att det här bara är början. Goda råden kommer strömma in ju längre min graviditet kommer gå. Sen när jag väl fött kommer det komma råd om hur jag ska sköta om bebisen.

Det är inte så att jag inte vill ha råd. För ibland behövs det. För det är första gången som jag blir mamma. Men jag vill ändå ha valmöjligheten att bestämma själv när jag behöver råd.

Ja, jag vet inte.

Skumt.

Jag bloggade för inte så längesedan men det inlägget tycks ha försvunnit ut i det blå. Idag är det tack och lov grått ute. Jag gillar regn och blåst nuförtin.

Iaf. Kom på en sak. Oftast oroar sig kvinnor (tror jag) över sin blivande mammaroll. Hur ska man lyckas axla jobbet att uppfostra ett barn att bli allt en annan inte blev. Eller snarare uppfostra hen att inte bli som en annan blev. Typ. Jag oroar mig självklart också. Det är ju världens uppgift. Men jag har ju en pappa till barnet. Som trots allt ska ta halva jobbet. Skönt. Så, jag oroar mig lite mer över att fortsätta vara Becka när jag fått barn än att vara mamma. Tänk om jag blir en av dom som ska jämföra bajset och hur bra ungen äter/sover och dylikt? Tänk om jag inte kommer kunna tänka mig att gå utanför dörren såvida det inte är till en lekpark? Inte kunna hänga med mina polare och dricka öl och bli full. Vilken jävla mardröm.

Men ni får säga till mig om jag är på väg dit. Medan jag uppfostrar en unge får ni se till att det finns lite av mig själv kvar. Tack på förhand.

Hejsan!

Jag är rätt kass på att skriva här men det kan ju bero på att det inte finns mycket att skriva om nuförtin. Inga galna fester osv. (SKÖNT dock. Fast jag saknar lite mintuun när den pratas om) Mår inte lika illa längre, fast jag fick ett släng av rejäl illamående igår så jag drog mig hemåt från jobbet. Men inte alls som det var för en-två veckor sedan. Däremot trötthet. Ack denna trötthet. Men snart ska den också ge med sig har jag läst.
Den här veckan har jag diskat mer än jag gjort de närmsta fem veckorna. Två hela gånger. Fantastiskt!

Börjar nog bli lite tjockare också. Inte så att det syns en söt liten bäbismage utan bara tjockare mage. Kan inte lika lätt sova på mage längre. Ser fram emot torsdag, då ska jag få se bäbis och sen äta middag med mina fina vänner!!

Nu ska jag återgå till fredagsmyz med min sambo. Tjenis penis!