Ibland tar bara all energi slut och all ilska förvandlas till gråt. Det var varit en jobbig vecka rent psykiskt. Jag fick inte gå ner i arbetstid, jag har fått höra allt om kollegans partners graviditet, jag har fått höra av 2 personer att trötthet tillhör och att det bara kommer bli värre, en sambo som är ute och dricker öl, en kompis som får snaska i sig goda ostar osv i all oändlighet. Så jag la upp en bild på gårdagens middag. Gravad lax med potatis och kall sås till. Hur gott som helst. Tills förmaningarna ramlade in. "spotta ut laxen" "barnmorskan säger att man ska undvika lax".
Jag vet, och jag upprepar; VET, att det görs av välmening. Det är inget ont bakom osv MEN jag kollar upp vad jag får äta och inte. Jag är noggrann med sånt jag tvekar om. Jag är inte ansvarslös. Jag bryr mig om min bebis i magen. Så först blev jag arg. Ja, jag blev vansinnig. Det enda jag ville var att få äta min jävla lax i lugn och ro. Men icke. Så det dåliga samvetet sköljde över mig. Och jag grät. Och grät och grät och grät och grät. Det fanns inget slut. Jag kände mig både arg, ledsen och uppgiven. Och som en dålig soon-to-be mamma.
Det värsta är att jag vet att det här bara är början. Goda råden kommer strömma in ju längre min graviditet kommer gå. Sen när jag väl fött kommer det komma råd om hur jag ska sköta om bebisen.
Det är inte så att jag inte vill ha råd. För ibland behövs det. För det är första gången som jag blir mamma. Men jag vill ändå ha valmöjligheten att bestämma själv när jag behöver råd.
Ja, jag vet inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar