Jag bloggade för inte så längesedan men det inlägget tycks ha försvunnit ut i det blå. Idag är det tack och lov grått ute. Jag gillar regn och blåst nuförtin.
Iaf. Kom på en sak. Oftast oroar sig kvinnor (tror jag) över sin blivande mammaroll. Hur ska man lyckas axla jobbet att uppfostra ett barn att bli allt en annan inte blev. Eller snarare uppfostra hen att inte bli som en annan blev. Typ. Jag oroar mig självklart också. Det är ju världens uppgift. Men jag har ju en pappa till barnet. Som trots allt ska ta halva jobbet. Skönt. Så, jag oroar mig lite mer över att fortsätta vara Becka när jag fått barn än att vara mamma. Tänk om jag blir en av dom som ska jämföra bajset och hur bra ungen äter/sover och dylikt? Tänk om jag inte kommer kunna tänka mig att gå utanför dörren såvida det inte är till en lekpark? Inte kunna hänga med mina polare och dricka öl och bli full. Vilken jävla mardröm.
Men ni får säga till mig om jag är på väg dit. Medan jag uppfostrar en unge får ni se till att det finns lite av mig själv kvar. Tack på förhand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar