Då är det bara att lyda. Vilket jag i vanliga fall inte brukar så värst men nu är det pga någon annan och ja, då får en helt enkelt bara göra det. Äckligt var det, det snurrade i huvudet och jag visste inte om jag skulle svimma eller kräkas. Fick sitta ner en liten stund men bestämde sen att det var bäst att åka hem.
På tal om nåt helt annat. Vill bara säga hur mycket ni betyder för mig. Ni som läser. Alla tre. Såna fantastiska människor som förtjänar så himla mycket bra. Önskar jag kunde ta er smärta när den drabbar er men jag finns iaf här när ni behöver mig. Alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar