Grejen är att jag skulle tycka det vore jätteskönt om jag bara kunde känna mig nöjd som jag är. Jag är trots allt inte jättetjock och jag är absolut inte ful. Jag har ungefär 10-15 kg för mycket, det undgår mig liksom inte. Men jag kan inte få ur min hjärna att jag vore finare om jag vägde mindre. Det jag just nu älskar är tjockdebatten som Lady Dahmer driver på sin blogg. Ni borde gå in och läsa. Man blir så jäkla inspirerad av att vara stor (som man är). Och läser man sen kommentarerna som vissa skriver så blir man nästan mer inspirerad till att bli tjockare.
Det hade varit en sån skön jäkla känsla om jag bara kunde gilla det jag såg när jag ser mig i en spegel. Hur gör man det?
Tack och hej!
3 kommentarer:
Om man börjar träna så kan man vara tjockis men må bra ändå. Det är asbra :-D
Hur behåller man inspirationen till träningen då? Det är liksom skitenkelt att börja, det har jag gjort ett antal gånger, som jag inte ens kan räkna mig till. :D
Det låter klychigt, jag vet, men det gäller att hitta nåt som är roligt. Och att man inte ska banka på sig själv om det går trögt i början.
Sen är det "bara" att tvinga sig själv ett tag och sen går det av bara farten.
Och man ska inte vara rädd att prova på nya saker. Vilket tog mig 1 ½ år att fatta :-D
Skicka en kommentar