tisdag 16 oktober 2012

Här sitter jag i mörkret.

Hela huset, okej då, stugan är nedsläckt. Det enda som lyser upp är skenet från datorn. Det är mysigt att sitta i kolmörker och skriva. Det känns som att känslorna blir lite mörkare och lite djupare. Det enda som fattas är en sorglig röst till sorglig musik så skulle jag nog kunna släppa ut ett par tårar också.

Det är konstigt hur mycket man kan känna på bara en dag. En helt vanlig dag. Jag tänkte skriva att jag oftast är glad på jobbet men det var nog många år sen jag var mest glad. Nu är jag mest trött. Och jag är trött på att vara trött och jag är trött på att höra att jag alltid ser trött ut. Från samma människor dessutom. Jag kan inte göra nåt åt det. Jag är trött. Allmäntillstånd. Jag ska trycka upp en t-shirt som det står "trött" på så ska jag gå runt med den så behöver folk inte påpeka. Fast det måste dom ändå.

Ibland upprör det mig, att folket bryr sig så mycket om allt möjligt. Hade dom brytt sig av god vilja hade det varit annorlunda men mest vill dom fiska. Dom vill fiska rykten eller händelser som dom sedan kan sprida till ett rykte. Alla ska veta allt.

Ibland är jag med och bryr mig. Fast jag egentligen inte bryr mig. Men just då tror jag att jag gör det men sen kommer jag till insikt att jag har ingen användning som helst av informationen förutom möjligen sprida den vidare fast till vilken nytta? För att skapa något som kan få allt prat som gick/går om mig att försvinna förmodligen. Fast det gör det ändå inte.

Nu tog jag på en sorglig låt. Det är skönt. Det är underbart att få känna lite sorg fast man inte känner så mycket sorg egentligen och det är så jäkla skönt att få gråta ibland helt utan anledning. Fast oftast finns det en anledning men man kan inte alltid sätta fingret på vad eller varför.

Oftast ältar jag mitt kärleksliv så jag tänker älta det lite till. Jag är inte desperat att träffa någon men jag känner att jag inte skulle ha något emot att ha någon att älska och bli älskad av. Det har blivit lite för mycket av fylle-strul. Det fyller inte upp känslan av att räknas eller betydas. Och jag är inte helt hundra men jag tror jag är redo för att stadga mig. Lämna strul-livet bakom mig. Växa upp kan det heta med andra ord. Men det kommer nog det med. När jag minst anar det.

Nu har jag svamlat klart för i natt och ska nu gå och lägga mig tror jag minsann. Sov gott och hej då! 

Inga kommentarer: