Idiotin fortsätter.

Igår var en intressant dag. Kommer till jobbet, dricker min latte (ja, jag försöker lära mig gilla kaffe-mjölk-grejen för min stackars mage) och äter lite frukost. En kollega som är lite som han är, speciell och en jävligt jobbig människa i allmänhet säger till mig att jag är vit. Frågar då om det är för att jag har färgat håret och ser blek ut. Nej nej, det kunde jämföras med löjliga killar som försöker vara lite gangsta/coola men blir bara vita. Fattar rätt omedelbart att han menar att jag ser löjlig ut i mitt nyfärgade hår. (svart)

Och det gör mig vansinnig. Det gör mig inte vansinnig att han försöker trycka ner mig utan det gör mig vansinnig att han tog sig rätten att bedöma mitt utseende. Mitt utseende är mitt och det är inte till för att behaga någon. Vad han tycker om mig skiter jag högaktningsfullt i och han ska ge fan i att slänga ur sig vad han tycker om mig om jag inte frågat. Yttrandefriheten, javisst. Man har rätt att yttra sig om saker och ting men man kan ha i tanken att man kan göra någon illa genom att säga sin åsikt. Framförallt om det har med någons utseende att göra.

Jag är uppväxt bland mobbare. I grundskolan hade jag pesten och nuddade man mig var man genast tvungen att "torka" sig där man blivit nuddad och skicka vidare det. Att jag hade/har en glugg mellan tänderna gjorde inte saken bättre. Men jag har gått vidare och blivit stark och tar inte åt mig av skit längre. Det betyder inte att ingen annan gör det. Det finns fortfarande osäkra människor som tycker att det viktigaste är att passa in, formar sig så för andra. Och hade jag fortfarande varit den jag var då så hade risken varit större att jag gått in på toa och gråtit, sen hade jag gått till en frisör för att göra om. För att någon trycker ner.

Det är inte okej.