Helgis.

Det är tråkigt att jag hela tiden känner ett krav att när jag väl blir ledig så ska så mycket göras samtidigt som så lite. Jag ska hinna med att städa och fixa samtidigt som jag ska ligga på soffan och kolla på tv för att vila. Och så ska jag umgås med vänner och jag ska umgås med killen. Denna helgen blir det lite av allt förutom vila möjligen. Eller jo, den blir på söndag. Men på söndag kommer det garanterat inte bli någon matlådelagning för jag kommer vara bakis. Det kan jag också få panik över. Varje ledig helg känns som den sista lediga helgen. Och det är väl bra på sitt vis för man ska ju leva sina dagar som att det vore den sista men nu är jag så himla bokad framöver att sen, den helgen som kommer om typ åtta veckor då ingenting ska göras tänker jag skärma av mig från allt och alla och bara ligga hemma med en påse godis. Det borde man väl få?

Nu känns det också som att jag gnäller över ilands-problem. Och det gör jag ju. Det är fantastiskt att ha vänner och kärlek som vill umgås.

Äsch, jag kanske vänjer mig vid att inte ha mina ensamma helger nåt mer. (för sen, när vi väl flyttar ihop och grejer (om det nånsin blir tal om det vill säga) lär jag knappast kunna skicka bort honom för att jag vill ha lite ensamtid) Om ni hänger med i mitt svamlande.