Alldeles nyss medan jag diskade funderade jag lite kring det där att ta kritik. Hur mycket av kritik måste man ta åt sig? Om någon säger till mig att jag är en idiot för att jag tycker på ett sätt i en fråga bör jag ta åt mig då? Är det en av mina nära vänner som ger mig kritik för något jag gjort eller sagt tar jag oftast åt mig på en gång. Det är svårt att inse hur man gör eller inte gör innan man får det påpekat för sig. Sånt uppskattar jag! Däremot är det det där om det är någon ytlig bekant. Jag skulle liksom inte sluta lyssna på kent för att någon tycker att dom är kassa. Jag skulle såklart inte sluta lyssna på dom för att nån nära vänner också tycker dom suger men däremot behöver man kanske inte lyssna på dom när man umgås.
Nu flöt jag bort från ämnet kände jag. Iaf, angående kritik, vad tycker ni? Hur mycket ska man ta åt sig?
Och hyllningen! Hyllar ni er själva nån gång emellanåt? Om inte, gör det! Fy fan vad gött det känns att kunna säga: fan vad bra jag är!
Som idag. Jag har nog gjort årets bästa kalops! Gud, jag kommer njuta av varje tugga jag tar!
Hejdå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar