Trodde i min enfald att det skulle gå bra att jobba idag. Det har känts okej även om det inte har varit till hundra procent. Dock kom jag knappt första stationen med mitt första tåg innan det kändes som att armen skulle gå av. Jag är glad över att jag endast haft två tåg för det var bra mycket ändå. Har haft så ont att det känts som att jag skulle spy. Och jag blir så jäkla rädd för att det inte kommer räcka att gå till läkaren imorgon. Att jag ska behöva jobba och fortsätta ha ont. För jag är ingen rolig person just nu. Och jag ber lite om ursäkt för det.
Sen kan jag ju berätta om min ljuvliga natt. Eller ska jag säga obefintliga. Jag vet inte om lill-kattan löper eller om hon vantrivs och måste yla men det är vad hon har gjort varje kvart i natt. Så mycket vidare sömn har jag heller inte fått.
Nej, jag ska buttra vidare i min ensamhet. (tack gode gud för att jag är själv!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar