Det är helt okej att säga till någon att hen är fin men en ska helst vara tyst om man tycker tvärtom. "Har man inget snällt att säga ska man vara tyst". Vad är det som gör att det är okej att prata om en annans utseende överhuvudtaget? Det är alltid lika kul att höra att man är fin i vissa klädesplagg, ny frisyr, ny hårfärg, snygg bild på facebook, gått ner i vikt. Det känns ju rätt ofarligt. Jag tror dock att problemet blir att man börjar anstränga sig för att få bekräftelse istället för att känna att man köper/gör något för sin egen skull.
Jag älskar att bekräfta mina vänner och familj. Framförallt min systerdotter. Jag skriver ofta och mycket om hur fin hon är när hon lagt ut en bild på facebook och därmed bidrar även jag till en utseendehets där hennes utseende blir viktigare än hennes person. Och hon är snart 15 år och i den absolut värsta åldern för sånt här. Det är liksom redan så himla viktigt i skolan och bland hennes vänner. Det är så lätt att tro att det inte spelar någon roll, att bekräftelse behövs, men behöver hon verkligen veta att hon är fin när hon lägger huvudet på sne och ögonen ser lite sorgsna ut men ändå med ett nätt litet leende? Hon är fin för att hon är hon och alltid i alla sammanhang. Och jag är inte säker på att det är så himla självklart för henne.
Jag ska försöka sluta med komplimanger som innefattar någons utseende. Jag älskar inte mina vänner för att ni har en snygg frisyr eller fina kläder eller gjort er vackra. För vackra är ni på alla sätt och vis.
Det är ingen enkel uppgift men den känns trots allt viktig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar