Livet.

Jag älskar livet. Ibland. Framför allt älskar jag när jag vaknar på morgonen och är lagom trött, men en sån där trötthet som lätt går att bota med en kopp kaffe. Däremot älskar jag inte när jag inte kan somna på kvällen utan ligger och vrider och vänder på mig, lyssnar på gamla vinter och sommarpratare på radion och till slut lyckas somna men lik förbannat vaknar innan klockan slagit sju.

Dag två i trötthetens tecken. Det jag kan glädjas åt är att jag slutar lagom tidigt och är ledig i helgen. Men så svårt att vara glad för det just nu.

Ca tre veckor kvar, sen är det semester. Tre veckor.