Nu ska vi se om jag orkar få nån ordning på det här.

För ett par år sen levde jag i en bubbla där jag vägrade se mig som feminist. Jag trodde feminism handlade om att förminska männen och bara kvinnorna skulle ta plats och man skulle vara orakad och bränna bh:n. När jag sen började läsa på lite och mina ögon sakta öppnades började också sanningen sticka i ögonen. Först var det på min arbetsplats. Man ska tåla alla skämt för annars har man ingen humor, mens eller har inte fått ligga på länge. Tar man åt sig av något och blir förbannad är det en själv som är den som ska ha dåligt samvete för det var ju ändå ett skämt. 

Jag lyssnade på Soran Ismails vinterprat, tror jag det var. Där han just belyste att visst ska man kunna skämta om allt men man måste också ta ansvar för hur mottagaren tar det.

Nåja, tillbaka till ämnet. Sen började jag plugga. I framför allt i ett ämne märkte jag skillnaden på hur läraren bemötte manliga elever mot kvinnliga. En tjej kom försent och hon blev tvungen att be om ursäkt, fem minuter efter kommer en kille och läraren rycker bara på axlarna. Ja, tjejen ska behöva säga: förlåt att jag kom försent medan killen fick mer eller mindre en klapp på axeln för han kom ju trots alls istället för att skolka. Visst kan det vara ett sammanträffande men jag vet inte.

Ingen kan ju undgått mäns näthat mot kvinnor. Det var ett gäng kvinnor som satte sig framför kameran och läste upp mail och brev dom fått av män. Där männen önskar dom mördade, våldtagna, deras kön sönderskurna med kniv och t.om att deras familjer skulle dö. En kvinna fick höra att hon hade exakt två veckor kvar att leva. När detta sedan kommer fram i ljuset kommer dom stackars kränkta männen som minsann inte våldtar eller slår eller hotar och tycker att man ska veta att alla män inte är sådana. Nej, vi vet det. Alla vet det. Men det hjälper ingen att säga "jag är inte sån". Acceptera att det finns och försök hjälpa till att hitta en lösning, en åtgärd.

En kollega drog ett skämt tidigare idag där han sa något i stil med att han skulle hem och näthata kvinnor. På ett ungefär. Jag vet att han verkligen skämtade om det men ändå kände jag mig tvungen att säga något. Jag kommer inte alls ihåg exakt vad jag sa men han fattade och sen tackade han för att han fått insikt. Och det kändes sjukt bra. Jag hoppas bara att han tar det med sig.

Jag tänker aldrig hylla en man för att han inte hatar kvinnor. Jag tänker aldrig hylla en man för att han är snäll, för att han tar halva föräldrarledigheten eller för att han hjälper till med städningen hemma. jag tänker aldrig hylla min kille för det där. Men däremot kan han vara jävligt medveten om att han åker ut med huvudet före om han så ska försöka vara rolig på mitt köns bekostnad.

(Vet inte alls om det gjorde någon klok det här. Sjukt trött men vill så gärna ha något sagt i ämnet och jag blev lite uppeldad så här på kvällskvisten.)