Jag satt och begrundade A:s kommentar på mitt förra inlägg och jag håller helt med. Vissa fighter är kanske inte helt nödvändiga att ta, framför allt om man vet att personen man diskuterar med är helt ovillig att ta in vad man säger. Men jag vill iaf klargöra lite.
Jag menade inte att jag skriker, slåss och bråkar för vad jag tror på bokstavligt talat. Jag menar mer att jag säger ifrån när jag tycker annorlunda. När någon häver ur sig en massa skit på rak arm då vill jag inte längre vara tyst. Inte för att jag vill hävda mig på något sätt utan jag vill helt enkelt inte låta dom tro att jag håller med.
Sen finns det otaliga gånger då jag inte säger något. Kanske pga att jag inte var inblandad i diskussionen från första början. Då tiger jag hellre och går därifrån.
Men sen tänker jag att även när man är konstruktiv och bara försöker få andra att reflektera, framför allt när det kommer till jämställdhetsfrågor, så mottags det sällan med med ett "åh, det har du ju rätt i!" utan mer det vanliga tramset. "Sverige är det mest jämställda landet" osv. Och det är det kanske, men det betyder ju egentligen ingenting, förutom att kvinnor har det lite bättre här.
Ibland händer det, när pappor som sällan får vårdnaden kommer upp, så kan jag tänka (försöker att inte säga det högt pga kan trampa någon på tårna) att ja men hade papporna från första början varit mer aktiva i sina barn så hade det kanske inte varit så svårt för dom att få vårdnaden. (men det tänker jag ju bara för att det är något jag funderar över, om det kan vara en bidragande faktor. Inte något som jag vet säkert)
Iaf. Det är svårt det här. Och det svåraste är nog att jag fortfarande är en novis inom feminism. Jag vet inte mycket men jag vet vad jag tycker. Om man säger så.
Nu ska jag dricka mitt kaffe och hoppas att syrran vaknar så jag kan få tjata lite med henne innan vi åker till Kolmården (vill stava kålmorden heeeela tiden!!)
Hörrni. Ha en jävligt bra helg!!
3 kommentarer:
Du mår vara en novis inom feminismen men du är inte en novis som människa.
Och mycket utav det som man stör sig på handlar (för mig) inte bara om feminism utan om vanlig simpel medmänsklighet och sunt förnuft.
Som att man får tycka och tänka precis vad man vill men får inte alltid säga det.
Där ser man hur text uppfattas olika:) O diskussionen är bra att ta, oavsett om man är novis el ej, man vet ju vad man själv står för och förhoppningsvis varf. Däremot skulle jag akta mig väldigt mycket för den där tanken om papporna, för det är samma typ av generalisering som kvinnor o invandrare får ta. Lagen är nämligen inte jämlik i hur den används i praxis, alltså hur fall döms. Män anses allmänt i domstol vara mindre viktiga och värda som föräldrar nämligen.
Ja, jag är väldigt försiktig med det, för jag har faktiskt ingen aning om den biten. Det var bara en tanke som slog mig. (och det suger att dom ses som mindre värda och lämpliga)
Skicka en kommentar